Vi som minns, vi minns. 90-talet. Lasermannen. Om hur det i media först presenterades som att random personer blev skjutna. Hur lång tid det tog innan polisen började våga närma sig det faktum att Lasermannen inte siktade på dem han uppfattade som ”etniska svenskar”.
Comments
Att det fanns en s.k ”kontext”.
En spärr som hade släppt.
”Man måste ju få prata om det”.
Om vaddå? Om att en del grannar hade svart hår?
Nej det måste man inte prata om.
Nu måste vi prata om att skolor måste låsas, att psyksjuka måste få vård, att alla inte ska ha vapenlicens, att svenska medelklassbarn är rädda gå till skolan.
Att kurdiska, somaliska och afghanska mammor och pappor är rädda att gå till skolan och jobbet, det ska vi inte prata om.
Det är tystnaden från de övriga som förvånar mig.
Spekulera inte.
Prata inte om det.
Tig.