Jag KAN lägga mina egna känslor åt sidan och planera tillsammans med pappan med det är ju förutsatt är han svarar (vilket han inte gör). Vad fan gör jag?!
Comments
Log in with your Bluesky account to leave a comment
Utifrån att barnet inte verkar vilja ha något stort, och att jag inte tycker du ska ta ansvar för en annan vuxens oförmåga, så skulle jag förorda att göra något litet och enkelt men ändå festligt som passar din sons önskemål.
1) Herregu. Att leva är att lida.
2) Tänker tillbaka på när jag tog studenten. Hade ingen koll på vad det fanns för traditioner utöver att åka flak. Bal och mottagning var okända begrepp för mig. Tyckte att föräldrarnas arrangemang med mottagning var ganska konstlat och märkligt...
... men dom ansträngde sig för att jag skulle känna mig uppskattad älskad och firad. Och det är väl det viktiga.
Folk uppskattar ju presenter och något tecken på att man ansträngt sig lite.
Har firandet så som du tänkt med kompisar. Mäktar du så bjud kanske in även pappan och hans mamma+syster. Det är deras val och ansvar om dom deltar. Kan såklart vara sorgligt för ditt barn om dom inte kommer men det kanske inte ens ska sägas som alt utan i så fall en bonus?
Jag tänker att även om barnet säger att det inte bryr sej så kan det också vara ett sätt att skydda sej mot besvikelser. Då blir man inte sviken/besviken. Så jag skulle säkra upp genom att ändå fira. Pappan kan vi uppenbarligen ha eller mista, så fira litet, då. Men fira.
Låter jobbigt! Jag hade nog lyssnat på barnets önskningar och inte gjort något stort. Bara ordnat ett plakat och en present, och om han vill hänga med dig på eftermiddagen/kvällen ordna favoritmaten eller något annat han brukar gilla. Så får pappan ordna ett firande för pappans sida av släkten.
Är ej förälder men det låter ju svårt att samarbeta med någon som inte ens svarar. Om barnet inte heller vill bli firad kanske det inte är så viktigt för honom? Om man nu ska ta honom på ordet? Tråkigt såklart, men ja, vad ska man göra. Vuxna är komplicerade
Ja, kanske känns tuffare då om det är familjestrul involverat. Kanske går att fira mer privat vid annat tillfälle om det är så? Hoppas det löser sig på ett bra sätt för firad och firande
Min första tanke är att barnet kanske säger så bara för att han märker av spänningarna mellan sina föräldrar?
Nu känner jag inte barnet i fråga, utan tänker att det bästa kanske är just att dela upp firandet. På så sätt blir det inga spänningar och barnet får dubbelt kul!
Det tror jag inte. Han avskyr allt vad firande heter, även när han fyller år. Men nu har vi bestämt oss för ett eget firande några dagar tidigare. Sen kommer jag givetvis gå på utspringet.
Ordna ett eget litet firande - det är lite din dag också (faktiskt) och så länge du har försörjningsansvaret så får grabben helt enkelt stå ut med lite ståhej. Meddela pappan mfl vad som gäller (på ett så oladdat sätt du kan mtp omständigheterna) och säg att dom är välkomna (om dom är det).
Trist att det landade här men så kan det bli. Min och brorsans studenter firades på ungefär detta sätt pga föräldrar som (då) inte kunde samarbeta så bra, ingen av oss har lidit nån skada av just det (pappa med ny fru var med på skolgård och mottagning och allt var civiliserat under firandet iaf).
Ordnar något mindre med barnen, hans och dina vänner för honom hemma hos dig. Även om han inte vill är det ett minne han kommer vara glad för när han blir äldre. Skit i pappan, han kommer ångra sig och skämmas. ❤️
Planera något som känns nice för dig & sonen. Skulle pappan kvickna till får han väl hitta på något eget (eller ev hänga med hos er om han är välkommen där).
Svår situation. Tänker som flera andra svarat: gör något småskaligt bara för sonen och dig. Tror ni (även sonen) kommer minnas det med glädje med tiden.
Är det första barnet som tar studenten eller har du gjort det tidigare? Oavsett, det är ditt barn som tar studenten, det är hans dag. Jag har nr 4 som tar studenten i juni, vi har inte börjat planera än, men hon får bestämma hur hon vill fira.
Comments
2) Tänker tillbaka på när jag tog studenten. Hade ingen koll på vad det fanns för traditioner utöver att åka flak. Bal och mottagning var okända begrepp för mig. Tyckte att föräldrarnas arrangemang med mottagning var ganska konstlat och märkligt...
Folk uppskattar ju presenter och något tecken på att man ansträngt sig lite.
Äta nåt gott, umgås på tu man hand om sonen hade tyckt det var trevligt.
Hoppas att det löser sig. ❤️
Nu känner jag inte barnet i fråga, utan tänker att det bästa kanske är just att dela upp firandet. På så sätt blir det inga spänningar och barnet får dubbelt kul!
Lycka till 🙏🏻
Men fan vilken sugig exman och sugig släkt. Beklagligt både för dig och era gemensamma barn.